Läs artikeln om hur man övar i Hilma.
Nästan alla har en rädsla att prata inför en publik.
Kommunikation och presentationer i synnerhet kan vara superkul och fantastiskt eller en jättejobbig upplevelse. Allt beroende på den relation vi lyckas skapa med de som lyssnar.
Man kan undra varför rädslan att prata inför andra är så stor, man ska ju bara prata och oftast om något man kan bra? Och nästan alla har rädsla i varierande grad, allt ifrån talängslan till scenskräck. Men genom att förstå vad som får oss att bli stressade gör att vi kan skapa bättre förutsättningar att vara bekväma när vi presenterar.
All kommunikation är i grunden social och mänsklig i första hand även om den kallas presentation, införsäljning eller utbildning. Just i den situationen sitter man tätt ihop med sitt innehåll, och förknippas med vad man ska säga….men vi slutar inte vara människor för det.
Talängslan handlar egentligen om rädslan att bli ensam. Att det man säger ska orsaka att man utesluts ur sin grupp av människor eller uppleva social skam i någon form. Skräcken är att bli utesluten från gruppen kan lätt bli stressande. Bara tanken kan utlösa panik hos vissa.
Det hjälper inte att intala sig att man har kul, för det är inte roligt om man inte vet att man skapar önskade reaktioner.
Varför upplevs just den här situationen så jobbig för så många?
Hjärnan är utvecklad för att kommunicera. Man vill något och säger det och inväntar och förväntar sig reaktioner på det. Det förklarar fenomenet varför så många är lysande på att prata om sitt jobb när de sitter vid ett middagsbord och stelnar till när de ska säga exakt samma sak på en scen som vid bordet.
Och det är inte så konstigt därför det är högst onaturligt och obehagligt för hjärnan att vara den enda som pratar framför en massa människor som inte reagerar som dom brukar. I många presentationer har lyssnarna inget att reagera på, därför att man inte gjort presentationen så att de kan eller ska reagera. Det är alltså situationen som gör det skrämmande, för om många tittar på dig vem tänker du på. Ja på dig själv!
Strategier som kan förvärra känslan
Vi människor är först och främst sociala varelser och vi agerar därför alltid på det sätt som vi tror ger oss störst acceptans ifrån de vi har omkring oss.
Vi är många som mest av allt fokuserar på att undvika kritik. Det som kan hända då är att vi blir självfokuserade och prioriterar att vara oklanderliga och korrekta med alldeles för mycket fakta framför att vara engagerande och tydliga. Därför blir visuella talarstöd till stor del kontraproduktiva. Lyssnarna försöker tyda övermättade bilder och vi förlorar kontakten. Det ökar på vår känsla av ensamhet och nu är vi fullt fokuserade på att vara klanderfria och korrekta. Vi ska överleva. Vi fokuserar på vad vi ska säga men inte hur det tas emot. Det bästa sättet att jaga upp sig själv till en talängslan är att bara tänka på sig själv. Och vilka behöver du egentligen tänka på för att det ska uppstå kommunikation.
Självklart dom du har framför dig.
Om du istället kan vara nyfiken på deras reaktioner så blir du mindre självupptagen och mer närvarande och känslan av en bra relation uppstår, likt ett samtal vid middagsbordet. Och den känslan kan bli ännu bättre därför att reaktionerna förstärks med antalet som lyssnar.
Det är lyssnarna du blir trygg av.
Lösningen är alltid att komma närmare sina lyssnare för all kommunikation bygger i grunden på relation och reaktioner. Vi slutar inte vara människor för att vi har fått uppgiften att tala inför flera som lyssnar. Och vi lyssnar inte annorlunda för att vi sitter bredvid några andra som också lyssnar. Vi ska göra lyssnare smarta inte göra så att de känner sig korkade. Det lustiga är att när vi lyckas med det och får önskad respons på olika delar av en presentation så minskar vår rädsla och kommunikation blir rolig i stället.
Lösningen är att ha poänger som ger reaktioner. Reaktioner som du kan få tillbaka och som du kan bli nyfiken på. Med Hilmas delmål blir poängerna tydliga och reaktionerna enklare att söka efter.
Hemligheten är att oftare tänka på lyssnarna och göra presentationer med omtanke om dom. Hilmas storylines och delmål är ytterst till för dina lyssnare
Så blivit vän med ditt presentationsmaterial så du kan lyfta blicken, möta lyssnarna och se deras reaktioner. Det är lyssnarna du blir trygg av. Som vid lunchbordet. För de flesta av oss är det inte svårare än så. Tänk på att dom du pratar med blir supernöjda om dom vet varför dom lyssnat på dig och får med sig en sak som gör dom klokare och lite mer handlingskraftiga.
